Så blev de unga tu tre till sist. Vänstern släpptes in i den socialgröna värmen. Lars Ohly kan fira som riksdagens tredje största parti, enligt Demoskops mätning.
Men det var före samarbetet. Som statsvetarprofessor Mikael Gilljam konstaterar: ”När två slår på den tredje skapar det sympati”.
Och visst låter det rimligt. Tidigare tveksamma skyndar till för att hjälpa strykpojken.
Intressantare blir kommande undersökningar. Nu när den mobbade sökt och fått tröst och revansch. Inom socialdemokratin finns gott om tveksamheter inför särskilt mp, men även v. Mobbningseffekten kan mycket väl avta.
Widar Andersson på s-märkta Folkbladet ifrågasätter hela upplägget. ”Jag kan inte se någon vinnare”, lyder rubriken på ledaren:
Hur ska detta kunna bli en framgång? Antingen får vänsterpartiet överge stora delar av sin politik – och varför ska då väljarna bry sig om att rösta på v? Eller så tvingas socialdemokraterna in i konservativa positioner när det gäller skatter och företagande. Och hur kommer sossarnas dominerande mittengruppväljare att reagera på det?
Vänsterpartiets brist på förnyelse, anger Widar Andersson som sin främsta invändning, och sörjer det nu insomnade samarbetet s+mp.
Hos Jonas Morian hittas en sammanställning över s-tidningarnas kommentarer.
