Piratjakt till vilket pris?

Det har börjat storma runt den så kallade piratjägarlagen.

Rick Falkvinge är i full gång på sin blogg, och fångar upp en intressant aspekt ur Lagrådets yttrande i inlägget Introducerar hämnd som straffmått.

Det handlar alltså om hur stort skadestånd som ska utdömas för att någon har fildelat upphovsrättskyddat material. Avsikten är inte att tillgodose något allmänintresse utan att främja enbart upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse, enligt Lagrådet, som föreslår följande lagtext:

”5. upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrånget inte upprepas”

Viss kritik från Lagrådet kan skönjas i följande mening, angående behovet av en inskränkning i rätten till privatlivet:

”Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet.”

Ett litet underkännande, möjligen.

Här bjuder vi på några utdrag ur Mikael von Knorrings debattartikel i ämnet, som publiceras i morgon på SVT Opinion:

Beatrice Ask trotsar den massiva opinionen för fildelningen bland den yngre halvan av befolkningen, för att försöka driva igenom en lagstiftning som ändå inte kommer att fungera.

[..]

Hittills har ingen i Sverige kunnat fällas utan någon form av erkännande. Just därför vill en del mediabolag gå över till utpressning: de gissar att många som aldrig hade fällts i en domstol är beredda att betala för att slippa processen.

Se även Ulrika Karlsson (m) mot Kalle Larsson (v) i TV4.

Anna Troberg skriver: ”Som kreatör lovar jag att det ALDRIG kommer att jagas några fildelare i mitt namn”. Och Ung pirat seglar upp som tredje största politiska ungdomsförbund. Rasmus Fleischer har bland mycket annat väckt frågan kring lagring av personuppgifter. Lagförslaget innehåller visserligen ordet personuppgifter på 120 ställen, men huruvida ISP:erna måste spara sådana, står det inget om. Möjligt förstås att det anges i annan lag.