Ni som såg debatten mellan Johan Norberg och Lars Pålsson Syll hos oss i torsdags har väl inte missat den stora striden på Newsmill?
Filosofen och numera chefen för Timbros medieinstitut Roland Poirier Martinsson går där en holmgång med Johan Norberg som heter duga. Hjärnornas kamp, typ. Rubrikerna är hårda och ingångarna vässade.
”Nyliberalismen är en filosofisk diskussion, inte en politisk praktik”, skriver Martinsson och Norberg håller med. Not.
Själv noterade jag med viss förvåning Norbergs plötsliga vurm för hyresrätter, som han tillkännagav i Debatt på en fråga från Axel. Han fördjupade det framför Opinionkameran efteråt, då han uttryckte oro för att Sverige var på väg åt samma håll som USA i boendefrågan.
Kanske något för allmännyttans skyddsänglar att ta fasta på i kommande debatter? Spela ut Johan Norberg-kortet – som socialdemokrat.
Johan Norberg ger inte någon transitionsanalys av sitt försvar för en icke-interventionistisk lösning av finans- och kreditkrisen. Hur ska det blandekonomiska samhället gå mot ”sann” kapitalism? Han återvänder ofta till 1930-talskrisen och den skadliga vurmen för interventionism som han påstår förlänger lidandet. Hur hade 1930-talskrisen utvecklats ekonomiskt och socialt utan statlig interventionism? Nyliberaler och kommunister när en vision om hur samhället ska fungera fait accomplis, men till skillnad från kommunisterna vägrar nyliberalerna att göra en transitionsanalys. I mina ögon leder strävandet efter ”sann” kapitalism, enligt nyliberal modell, till kapitalisternas diktatur. Ungefär som strävan efter kommunism leder till proletariatets diktatur. Kommunisterna är tydliga med sin transitionsanalys när ska nyliberalerna bekänna färg?